torsdag 26 maj 2011

Om att bry sig om sin historia

Ingen släkt eller familj har väl enbart änglar i gardeoberna utan där finns en del skam och otäckerheter man helst velat glömma och förtiga. Jag har berättat för barn och syskonbarn om en del ‘hemligheter’ från min barndom. Om sådant vi barn då inte skulle höra för vi inte skulle förstå. Men idag begriper vi ju och kan stötta de unga vuxna med att fylla ut tomrum i historien eller räta ut levande ?-tecken. Rekommenderar därför alla intresserade att läsa både frågorna och svaren mellan en ung blivande mamma och DNs bägge psykologer.

En familjehemlighet som skaver

2 kommentarer:

  1. Intressant att veta lite om sin egen och andras historia! Vi funderar på att börja släktforska i sinom tid!

    SvaraRadera
  2. Ja, det kan vara roligt med alla kringuppgifter. Så kan man börja förstå varför moster A alltid sa si medan farbror Å sade så och man själv undrade vad som var rätt, men inte ens fick fråga för morbror Y. Jag har aldrig forskat på min egen släkt utan bara på sönernas. Mycket roligt och intressant.

    SvaraRadera